Enligt FIMS (International Federation of Sports Medicine) betyder idrottsmedicin att vägleda, omhändertaga och behandla motionärer och den tävlande idrottsutövaren. Att utnyttja fysisk aktivitet och idrott i rehabilitering efter sjukdom eller skada. Ska understödja och tillrättalägga fysisk aktivitet och idrott för handikappade personer samt att träning och tävlig ska vara ett hjälpmedel att utveckla, och upprätthålla, fysiskt och psykiskt välbefinnande.

Fysisk aktivitet är någonting, som reducerar risken för ohälsa, bidrar till bättre hållfasthet i ben, senor och ledband som är väldigt viktiga strukturer att hålla starka för att fungera rent fysiskt felfritt i vår vardag. Man får bättre muskelstyrka (orkar mera), mer koordination (lägre stress) och bättre balans , förbättrad kondition och uthållighet samt reducerar kroppsvikten eller bygger muskler. Själva betydelsen av detta, om man ska se det i ett lite större perspektiv är att man reducerar samhällets behov av sjukvård, man minskar sjukfrånvaron samt minimerar skaderisker

1) Förberedelse och träning
Det innebär sådana saker som träningsmetodik, teknik, kost och vätska, sömn och återhämtning, samt psykologiska förberedelser. Kännedom om doping, alkohol och tobak.

2) Förebyggande av skador/sjukdomar
Kunskap om utrustning, skydd, redskap, regler, hälsoundersökningar och tester samt utbildning av ledare och aktiva.

3) Diagnostik och behandling av skador/sjukdomar
Tillstånd som akuta skador, subakuta och kroniska besvär och överbelastningsskador.
Beroende på vilken diagnos som ställs ges adekvat behandling.

4) Rehabilitering och återgång till idrottsaktivitet
Här har man specifik och personlig rehabilitering, alternativ träning, kunskap om hållfasthet, läkning och biomekanik samt labbtest och funktionella tester.

5) Beteendeförändring
Vara öppen för förändring av träningsmetoder, kostvanor och livsmönster för att förhindra uppkomst av fysisk och psykisk ohälsa.