Nu börjar smärtforskarna förstå varför vissa personer får långsvarig smärta efter en skada eller operation, trots att andra med exakt likadana skador läker utan problem.

Tidigare har man varit mer inriktad på att det är sociala och psykologiska faktorer som spelar in, men nu ser vi att det finns genetiska förklaringar till att människor är olika känsliga för att utveckla långvarig smärta, säger Torsten Gordh, professor och verksamhetschef för smärtcentrum vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att man söker sjukvård i Sverige i dag. En fjärdedel av Sveriges befolkning har svårigheter i sitt dagliga liv på grund av smärtan och kostnaden för det svenska samhället är drygt 87 miljarder per år, enligt uträkningar från Statens beredning för
medicinsk utvärdering.

Forskargruppen har visat att en nervskada kan göra skyddet runt ryggmärgen svagare, så att ämnen som normalt inte ska komma in i ryggmärgen eller hjärnan kan ta sig in och påverka
nervceller i centrala nervsystemet. Vi försöker kartlägga vilka mekanismer som sätts igång vid
en skada och varför vissa lättare utvecklar långvarig smärta. Genom att förstå mekanismerna hoppas vi kunna hitta nya sätt både för att förebygga och behandla kronisk.

Bevis för nacksmärta

För första gången någonsin har forskare vid Akademiska sjukhuset och PET-centrum i Uppsala lyckats påvisa att patienter med kroniska nacksmärtor efter pisksnärtskador har mätbara förändringar i de smärtande områdena i nacken.

I det rödfärgade området har höga halter av substansen deprenyl ansamlats.
Hos personer utan nacksmärtor finns inte dessa ansamlingar.

 
Patienter med kroniska nacksmärtor efter pisksnärtskador möts ofta av misstro eftersom ingenting onormalt ses vid undersökningar med röntgen eller magnetkamera. Vi kan nu visa att det går att få objektiva bildbevis för att smärtan verkligen uppstår i nacken, säger professor Torsten Gordh, chef för Smärtcentrum vid Akademiska sjukhuset.

Studien, som gjorts i samarbete med bland annat psykologerna Clas Linnman och Mats Fredriksson, omfattar 22 patienter med kroniska nacksmärtor efter trafikolyckor och

17 jämförelsepersoner utan nackbesvär.

Alla har undersökts med hjälp av den så kallade PET-kameran med vars hjälp det är möjligt att påvisa hur mycket av ett ämne som sprutas in i kroppen fördelar sig i olika vävnader.

I vår studie har vi använt en substans som heter deprenyl. Deprenyl används för att behandla Parkinsons sjukdom, men tidigare studier har pekat på att substansen också kan användas för att spåra i vilka vävnader det pågår en inflammation, säger Torsten Gordh.

En hypotes när det gäller kroniska nacksmärtor är just att de orsakas av en pågående inflammatorisk process som inte syns på röntgen eller i blodprover. Antagandet verkar
stämma. Hos alla jämförelsepersoner påvisades bara låga mängder av insprutat
deprenyl i nacken. Hos de flesta av patienterna med kroniska nacksmärtor
däremot ansamlades höga halter av deprenyl i de smärtande områdena i nacken.

Eftersom det hittills saknats objektiva sätt att påvisa var smärtan uppstår är det här ett mycket viktigt fynd. Man måste dock betona att det måste bekräftas i fler studier innan PET-undersökning med deprenyl kan bli rutin inom sjukvården. Flera sådana studier är nu igång.

Upptäckten publiceras i den välrenommerande facktidskriften PLoS ONE.